Blivande hemlös...
Jepp.. Saker och ting händer snabbt här nu vill jag lova..
Sitter just nu i mitt relativt tomma vardagsrum.. Eller ja.. I princip hela lägenheten börjar se ganska tom ut, om man inte räknar med allt skit som ligger överallt... Soffor, soffbor och matbord är borta. Troligen försvinner både skrivbord och Tvbänk inom kort. Mitt hem är inte längre ett hem utan mer ett ställe med tak och väggar. Det känns tomt... Jag vill inte vara materialistisk på något sätt, faktum är att sånt stör mig så in i helvete. Men mina möbler... Dom var inte nya, moderna eller särskilt snygga i överhuvudtaget.. Men dom var mitt hem! Min trygghet, min oas.. Något jag byggt upp de senaste 5åren. Det här är min första lägenhet. Jag har gått igenom mkt här, blivit 'vuxen' om man vill kalla det för det, lärt känna mig själv och många andra. Helt enkelt blivit den jag är just nu.
Det känns skrämmande och sorgligt men samtidigt spännande och förbannat kul. Det är precis som att sudda ut allt och börja om från noll igen.
Skrämmande för att jag släpper taget om den trygghet jag har här, sorgligt för alla fina människor och minnen jag lämnar här, spännande för att nu kan bara framtiden visa om mitt val är rätt och roligt för att jag äntligen börjar få ett hopp om att livet är mer än vad det har verkat den senaste tiden.
Jag tror att dom flesta som känner mig vet att jag har varit missnöjd och känt mig felplacerad under en längre tid nu..
Jag vill att ni ska veta att det inte handlar om er.. Ni är och har varit underbara!
Men jag gissar att jag är en ganska rastlös själ och jag klarar inte av att stå och trampa på en punkt för resten av mitt liv..
Vi får trösta oss med att jag inte flyttar till andra sidan jorden utan 'bara' 110mil norrut. Och jag säger inte att jag aldrig mer kommer flytta tillbaka. Vilket jag helt ärligt faktiskt tror att jag kommer göra. Jag tror att jag med stor sannorlikhet kommer att förlora kontakten med några utav er, det känns självklart tråkigt.
Men jag tror också att om det blir så, så är det för att det är meningen. Vissa människor får man bara 'ha' en kort period. Och jag vet att man alltid lär sig något utav alla. Oavsätt om det handlar om sig själv, den andre eller mänskligheten överlag..
Tack mina finaste vänner och familj för att ni förstår vart jag står. Jag kommer alltid att finnas för er, även om det kommer ta månader eller år mellan gångerna vi ses eller hörs av.. <3
Sitter just nu i mitt relativt tomma vardagsrum.. Eller ja.. I princip hela lägenheten börjar se ganska tom ut, om man inte räknar med allt skit som ligger överallt... Soffor, soffbor och matbord är borta. Troligen försvinner både skrivbord och Tvbänk inom kort. Mitt hem är inte längre ett hem utan mer ett ställe med tak och väggar. Det känns tomt... Jag vill inte vara materialistisk på något sätt, faktum är att sånt stör mig så in i helvete. Men mina möbler... Dom var inte nya, moderna eller särskilt snygga i överhuvudtaget.. Men dom var mitt hem! Min trygghet, min oas.. Något jag byggt upp de senaste 5åren. Det här är min första lägenhet. Jag har gått igenom mkt här, blivit 'vuxen' om man vill kalla det för det, lärt känna mig själv och många andra. Helt enkelt blivit den jag är just nu.
Det känns skrämmande och sorgligt men samtidigt spännande och förbannat kul. Det är precis som att sudda ut allt och börja om från noll igen.
Skrämmande för att jag släpper taget om den trygghet jag har här, sorgligt för alla fina människor och minnen jag lämnar här, spännande för att nu kan bara framtiden visa om mitt val är rätt och roligt för att jag äntligen börjar få ett hopp om att livet är mer än vad det har verkat den senaste tiden.
Jag tror att dom flesta som känner mig vet att jag har varit missnöjd och känt mig felplacerad under en längre tid nu..
Jag vill att ni ska veta att det inte handlar om er.. Ni är och har varit underbara!
Men jag gissar att jag är en ganska rastlös själ och jag klarar inte av att stå och trampa på en punkt för resten av mitt liv..
Vi får trösta oss med att jag inte flyttar till andra sidan jorden utan 'bara' 110mil norrut. Och jag säger inte att jag aldrig mer kommer flytta tillbaka. Vilket jag helt ärligt faktiskt tror att jag kommer göra. Jag tror att jag med stor sannorlikhet kommer att förlora kontakten med några utav er, det känns självklart tråkigt.
Men jag tror också att om det blir så, så är det för att det är meningen. Vissa människor får man bara 'ha' en kort period. Och jag vet att man alltid lär sig något utav alla. Oavsätt om det handlar om sig själv, den andre eller mänskligheten överlag..
Tack mina finaste vänner och familj för att ni förstår vart jag står. Jag kommer alltid att finnas för er, även om det kommer ta månader eller år mellan gångerna vi ses eller hörs av.. <3
jag vet inte...
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt...
helvete å sånt...
Vad gör man när kroppen och hjärnan säger olika saker?
När kroppen skriker efter något men hjärnan säger att det är helt fel. Inte alls rätt, i alla fall inte just nu?
När kroppen skriker efter något men hjärnan säger att det är helt fel. Inte alls rätt, i alla fall inte just nu?
pjaa
En vän till mig ställde frågan 'har du något du ser fram emot i vardagen? Finns det något där som gör dig lycklig?'
Jag kunde inte svara.. Frågan har ekat i mitt huvud hela dagen, hur kunde jag låta det gå så långt? Jag har väl några ljuspunkter här och där, djuren är väl det som får mig genom vardagen, men inte ens med dom är jag 100% 'bekymmersfri' tom dom har blivit lite utav en börda för mig.
Pratade även med min mamma igår om vänner.. Jag har många vänner här, det har jag, men ingen som jag saknar varje dag. Inte någon som jag kan dela tankar, känslor, upplevelser eller drömmar med. Jag har ingen som är på 'samma plan' som jag är, ingen som jag känner att jag kan öppna mig helt till..
Jag har ju tänk länge och vetat om att en förändring är ett måste i mitt liv. Men jag vet inte hur jag ska lyckas med det..
Hur ska jag kunna slå mig fri från allt jag har här, riva allt jag har byggt upp och börja om på noll igen?
Jag kunde inte svara.. Frågan har ekat i mitt huvud hela dagen, hur kunde jag låta det gå så långt? Jag har väl några ljuspunkter här och där, djuren är väl det som får mig genom vardagen, men inte ens med dom är jag 100% 'bekymmersfri' tom dom har blivit lite utav en börda för mig.
Pratade även med min mamma igår om vänner.. Jag har många vänner här, det har jag, men ingen som jag saknar varje dag. Inte någon som jag kan dela tankar, känslor, upplevelser eller drömmar med. Jag har ingen som är på 'samma plan' som jag är, ingen som jag känner att jag kan öppna mig helt till..
Jag har ju tänk länge och vetat om att en förändring är ett måste i mitt liv. Men jag vet inte hur jag ska lyckas med det..
Hur ska jag kunna slå mig fri från allt jag har här, riva allt jag har byggt upp och börja om på noll igen?
En ängel inte menad för denna värld...
Det har snart gått 2år sen du lämnade oss.. I 2 års tid har jag tänk på dig så gott som varje dag.
Allt har känts så orättvist, så ofattbart.. Jag har nog inte velat accepterat det. Jag vill det nog fortfarande inte.
Tanken på att jag aldrig får se dig igen får det att vrida sig i bröstet. Jag får aldrig krama om dig igen.
Känslan jag kände när jag nu stod där, efter snart två års tid var hemsk.. Jag ville inte se ditt namn på stenen. Jag har haft en dum önskan om att allt var ett dåligt skämt. Att du fortfarande fanns hos oss.
Men stenen gjorde det så defenitivt. Sanningen slog mig, som en käftsmäl..
Jag visste inte vad jag skulle säga till din bror. Efter så många år kunde jag inte visa ens för honom hur ont det gjorde i mig.. Han bet också ihop. Jag såg det.. Han sa att han var ok. Har så mycket annat i livet att tänka på nu. Det är väl bra, men jag undrar om man någonsin blir ok efter att förlorat sin bror?
Du var en underbar människa Henrik. Så god rätt igenom. Jag undrar ibland om jag någonsin behandlade dig rätt.. Om jag någonsin gjort dig något ont.. Jag känner ibland att jag kanske inte såg dig tillräckligt.. Men det var så svårt..
Det är ännu svårare nu.. Jag saknar dig så jävla mycket!! Jag vet inte vad er jag kan säga.. Jag saknar dig varje dag.. Våra promenader, msn konversationer, våra dispyter om jakt.. Jag saknar dina 'tjena snygging' och dina 'litte' när du skrev.. =) Det är tomt utan dig.. Fruktansvärt tomt..
Du var verkligen en ängel.. Antagligen för god för den här världen..
Mina ord har tagit slut nu... Jag har så många tankar som jag vill säga till dig.. Men dom blev plötsligt tomma.. Orden räcker inte till.. Jag är ledsen.. Snälla förlåt mig.. Jag hoppas att du förstår ändå...
Allt har känts så orättvist, så ofattbart.. Jag har nog inte velat accepterat det. Jag vill det nog fortfarande inte.
Tanken på att jag aldrig får se dig igen får det att vrida sig i bröstet. Jag får aldrig krama om dig igen.
Känslan jag kände när jag nu stod där, efter snart två års tid var hemsk.. Jag ville inte se ditt namn på stenen. Jag har haft en dum önskan om att allt var ett dåligt skämt. Att du fortfarande fanns hos oss.
Men stenen gjorde det så defenitivt. Sanningen slog mig, som en käftsmäl..
Jag visste inte vad jag skulle säga till din bror. Efter så många år kunde jag inte visa ens för honom hur ont det gjorde i mig.. Han bet också ihop. Jag såg det.. Han sa att han var ok. Har så mycket annat i livet att tänka på nu. Det är väl bra, men jag undrar om man någonsin blir ok efter att förlorat sin bror?
Du var en underbar människa Henrik. Så god rätt igenom. Jag undrar ibland om jag någonsin behandlade dig rätt.. Om jag någonsin gjort dig något ont.. Jag känner ibland att jag kanske inte såg dig tillräckligt.. Men det var så svårt..
Det är ännu svårare nu.. Jag saknar dig så jävla mycket!! Jag vet inte vad er jag kan säga.. Jag saknar dig varje dag.. Våra promenader, msn konversationer, våra dispyter om jakt.. Jag saknar dina 'tjena snygging' och dina 'litte' när du skrev.. =) Det är tomt utan dig.. Fruktansvärt tomt..
Du var verkligen en ängel.. Antagligen för god för den här världen..
Mina ord har tagit slut nu... Jag har så många tankar som jag vill säga till dig.. Men dom blev plötsligt tomma.. Orden räcker inte till.. Jag är ledsen.. Snälla förlåt mig.. Jag hoppas att du förstår ändå...
How could you?
One look and I had to open my eyes.
One word and I had to start listening.
One smile and I had to start beliving again.
One touch and I had to feel again.
One hug and I had to be vulnerable again.
One kiss and I had to feel desire again....
One word and I had to start listening.
One smile and I had to start beliving again.
One touch and I had to feel again.
One hug and I had to be vulnerable again.
One kiss and I had to feel desire again....
AAAAAAAH!!! Va i helveteee?!
Jag känner en sån stor stress och förvirring inom mig. Jag tror jag håller på att bli galen..
Är så jävla kluven i flera frågor. Det har hänt så mycket den här sommaren så jag har fått lov att tänka om. Börja om på noll. Vem fan är jag och vart vill jag komma? Vart har jag varit och vart är jag på väg?
Så många av mina principer och tankar som har fått ett nytt ljus på dem. Eller mörker...
Känslor som har förvirrat mig.. Känner jag mig förvirrad över dem pga att jag inte vill acceptera dem? Eller är jag förvirrad för att jag faktiskt känner? Har blundat för allt så länge nu... Är jag redo att öppna ögonen? Är jag redo att ta det steget som jag nu känner blir mer och mer uppenbart att jag måste ta?
Kan jag bara släppa allt det som varit? Kan jag lämna det som måste stanna där det är bara för att det är omöjligt för mig att ta det med mig?
Att det ska vara så svårt att släppa taget om det man har. Är det för att det man inte har skrämmer en? Det är förbannat korkat att stanna i det man redan har om det inte gör en lycklig, utan bara ger en en trygghet i att 'här överlever jag i alla fall'..
Sen då? Om jag tar steget och sedan faller, vem tar emot mig då?
känns som att jag står mitt i mellan två världar och vet inte åt vilket håll jag ska falla...
Är så jävla kluven i flera frågor. Det har hänt så mycket den här sommaren så jag har fått lov att tänka om. Börja om på noll. Vem fan är jag och vart vill jag komma? Vart har jag varit och vart är jag på väg?
Så många av mina principer och tankar som har fått ett nytt ljus på dem. Eller mörker...
Känslor som har förvirrat mig.. Känner jag mig förvirrad över dem pga att jag inte vill acceptera dem? Eller är jag förvirrad för att jag faktiskt känner? Har blundat för allt så länge nu... Är jag redo att öppna ögonen? Är jag redo att ta det steget som jag nu känner blir mer och mer uppenbart att jag måste ta?
Kan jag bara släppa allt det som varit? Kan jag lämna det som måste stanna där det är bara för att det är omöjligt för mig att ta det med mig?
Att det ska vara så svårt att släppa taget om det man har. Är det för att det man inte har skrämmer en? Det är förbannat korkat att stanna i det man redan har om det inte gör en lycklig, utan bara ger en en trygghet i att 'här överlever jag i alla fall'..
Sen då? Om jag tar steget och sedan faller, vem tar emot mig då?
känns som att jag står mitt i mellan två världar och vet inte åt vilket håll jag ska falla...
Ja, jag är förbannad!
Vad i helvete är det för fel på er?! Ser ni inte hur det ser ut?!
Största delen av Sverigest befolkning tycks vara missnöjda med sitt liv, och i de flesta fall är det pga deras yrken!
Vi jobbar ju tamefan jämt, och inte blir man rik pga det heller. Neeejdå, vi ska slita i månader för att ha råd att överleva och om vi mot förmodan lyckas spara ihop nån liten slant för att verkligen LEVA så får vi nöja oss med ett par sketna veckor om året!!!!!!!! Va i helvete? Är det på grund av människans tro på att man är odödlig eller vad beror det på att vi går med på det här? Är vi så jävla kuvade att vi tror oss bli lyckliga i ett års tid för att vi råkar hamna på kanarieholmarna en vecka om året?!
Jaaaa, jag ÄR dum i huvudet. För mig är det ok att jobba 40 timmar i veckan och äta, sova och skita bort resten för att få andas på mina 3-4 veckor av ledighet.. JAHAAARÅ! FÖR DET ÄR JU SÅ SAMHÄLLET SER UT?! Vi mååååste ha pengar för att överleva. Ja? vi måste ha lägenheter och bilar, 42tums platt TV och blueray. Ja, för vi har inget annat att göra om kvällarna än att sitta framför den förbannade dumburken!! Vi kan ju för i helvete inte prata med varandra?! ÄR DU SJUK I HUVUDET?!
Jag måste äta oxfilé, se de senaste filmerna, åka jättebil med motor som slukar soppa bara för att det är status att lukta avgaser och köra om folk fort som satan (för att sedan tvärnita framför fartkameran. För såna jävla ögontjänare är vi. TÄÄÄÄNK om storebror ser att jag gör något JAG vill göra...), Man ska titta ALLA hjärndöda fjortissåpor som går på TV för att annars har man ju för i helvete INGET att tjattra om på fikarasterna. Herreeee guuuuuud sååååg ni vad han gjorde mot henne som var dotter till den där som han hade sex med.. HJÄÄÄÄLP! (Snälla, gör era egna intriger...) Vi har så jävla fullt upp i att älta oss i Brangelina och Tomcat att vi helt har glömt bort att leva själva. Vad hände med att andas? Vad hände med impulsresor och sista minuten beslut?
Hart vi blivit så jävla avtrubbade att vi tror att vi kan köpa oss lyckliga med nya datorer och märkesjeans att vi faktiskt glömmer bort vad som egentligen räknas? Sen när/om vi kommer på det är vi fortfarande för låsta till våra materiella erövringar att vi inte kan släppa dem och ge efter till våra fysiska och psykiska behov? 'Men jag har ju jobbat så hårt för den här...' Sen då? När de materiella sakerna inte duger längre? Första gången du pratar med din sk 'livskamrat' så bråkar nig om varför i helvete disken står kvar eller varför soporna inte gått ut av sig själva? Hur ska vi lösa det här nu då? JA, JAG VET! Vi skaffar oss någrs barn, säg en sisådär 2-3 st! Då löser sig allt... Jaha sen sitter man där, med plattTV, mercedes och takvåning i centrum, 3 småkottar som river ner dina designer tapeter och kräks på din nya top. Och allt du tänker är 'Varför visste jag inte då, det jag vet nu?'
.......
Största delen av Sverigest befolkning tycks vara missnöjda med sitt liv, och i de flesta fall är det pga deras yrken!
Vi jobbar ju tamefan jämt, och inte blir man rik pga det heller. Neeejdå, vi ska slita i månader för att ha råd att överleva och om vi mot förmodan lyckas spara ihop nån liten slant för att verkligen LEVA så får vi nöja oss med ett par sketna veckor om året!!!!!!!! Va i helvete? Är det på grund av människans tro på att man är odödlig eller vad beror det på att vi går med på det här? Är vi så jävla kuvade att vi tror oss bli lyckliga i ett års tid för att vi råkar hamna på kanarieholmarna en vecka om året?!
Jaaaa, jag ÄR dum i huvudet. För mig är det ok att jobba 40 timmar i veckan och äta, sova och skita bort resten för att få andas på mina 3-4 veckor av ledighet.. JAHAAARÅ! FÖR DET ÄR JU SÅ SAMHÄLLET SER UT?! Vi mååååste ha pengar för att överleva. Ja? vi måste ha lägenheter och bilar, 42tums platt TV och blueray. Ja, för vi har inget annat att göra om kvällarna än att sitta framför den förbannade dumburken!! Vi kan ju för i helvete inte prata med varandra?! ÄR DU SJUK I HUVUDET?!
Jag måste äta oxfilé, se de senaste filmerna, åka jättebil med motor som slukar soppa bara för att det är status att lukta avgaser och köra om folk fort som satan (för att sedan tvärnita framför fartkameran. För såna jävla ögontjänare är vi. TÄÄÄÄNK om storebror ser att jag gör något JAG vill göra...), Man ska titta ALLA hjärndöda fjortissåpor som går på TV för att annars har man ju för i helvete INGET att tjattra om på fikarasterna. Herreeee guuuuuud sååååg ni vad han gjorde mot henne som var dotter till den där som han hade sex med.. HJÄÄÄÄLP! (Snälla, gör era egna intriger...) Vi har så jävla fullt upp i att älta oss i Brangelina och Tomcat att vi helt har glömt bort att leva själva. Vad hände med att andas? Vad hände med impulsresor och sista minuten beslut?
Hart vi blivit så jävla avtrubbade att vi tror att vi kan köpa oss lyckliga med nya datorer och märkesjeans att vi faktiskt glömmer bort vad som egentligen räknas? Sen när/om vi kommer på det är vi fortfarande för låsta till våra materiella erövringar att vi inte kan släppa dem och ge efter till våra fysiska och psykiska behov? 'Men jag har ju jobbat så hårt för den här...' Sen då? När de materiella sakerna inte duger längre? Första gången du pratar med din sk 'livskamrat' så bråkar nig om varför i helvete disken står kvar eller varför soporna inte gått ut av sig själva? Hur ska vi lösa det här nu då? JA, JAG VET! Vi skaffar oss någrs barn, säg en sisådär 2-3 st! Då löser sig allt... Jaha sen sitter man där, med plattTV, mercedes och takvåning i centrum, 3 småkottar som river ner dina designer tapeter och kräks på din nya top. Och allt du tänker är 'Varför visste jag inte då, det jag vet nu?'
.......
Finland!
åker till finland på semestern! Kommer kanske en blogg upp från den resan. haha. Tero och jag plannerar vår lilla resa och han har kommit med en lista över vad vi behöver.
den ser ut så här
Comfy pants
woollen socks
jäger
beer
booz
coke
bra va?
Puss
den ser ut så här
Comfy pants
woollen socks
jäger
beer
booz
coke
bra va?
Puss
Ingen vanlig dag?
För det är ingen vanlig dag för det är Johannas födelsedag. Hurra, hurra, hurraaaa!
Nej, inte riktigt än, men snart. om ca 6min är det den 20:e maj 2009 och jag blir 24år gammal, eller ung. Välj själva...
Jag ska sluta fylla år nu. 24 räcker gott och väl. Sen måste man ju bli vuxen. Nej fy helvete...
Faktum är att det kommer att bli en helt vanlig dag för mig. Börjar jobba 6:30, slutar 13.45. Hem en sväng, slappa, byta om och åka till Sevalla. Ta hand om alla hästarna där, rida, sen vidare till Rocklunda för nästa häst. =) Ingen bullfrukost på sängen eller paket på morgonen som det var när man bodde hemma. Hehe. Har jag tur så får jag väl en puss av Ossi iaf. =)
Har inte önskat mig något av någon alls. Mamma och Pelle är på Grand canaria. Dom kommer hem på torsdag. Ska höra med mor om vi kan grilla på lördag hemma hos dom. Jag varken hinner, orkar eller vill göra något 'kalas' här hemma. usch.. Vill bara vara och mysa med familjen.
Fick ett paket på posten idag. Vet inte vem som har skickat det. Det är en GSM remote camera. Tydligen nån 'spion' kamera som man kan placera där man vill, sen kolla genom sin mobil. Vad fan ska jag med en sån till? Fattar inte vart den kommer ifrån eller varför jag ska ha en sån. Weird... Ska ringa företaget soms tod på paket och fråga what the hell is going on? :P Ska dom ha betalt får dom kyssa mig i stjärten. Så det så...
Nu är det min födelsedag. Det ska jag fira med att gå och lägga mig..
Pussen <3
Nej, inte riktigt än, men snart. om ca 6min är det den 20:e maj 2009 och jag blir 24år gammal, eller ung. Välj själva...
Jag ska sluta fylla år nu. 24 räcker gott och väl. Sen måste man ju bli vuxen. Nej fy helvete...
Faktum är att det kommer att bli en helt vanlig dag för mig. Börjar jobba 6:30, slutar 13.45. Hem en sväng, slappa, byta om och åka till Sevalla. Ta hand om alla hästarna där, rida, sen vidare till Rocklunda för nästa häst. =) Ingen bullfrukost på sängen eller paket på morgonen som det var när man bodde hemma. Hehe. Har jag tur så får jag väl en puss av Ossi iaf. =)
Har inte önskat mig något av någon alls. Mamma och Pelle är på Grand canaria. Dom kommer hem på torsdag. Ska höra med mor om vi kan grilla på lördag hemma hos dom. Jag varken hinner, orkar eller vill göra något 'kalas' här hemma. usch.. Vill bara vara och mysa med familjen.
Fick ett paket på posten idag. Vet inte vem som har skickat det. Det är en GSM remote camera. Tydligen nån 'spion' kamera som man kan placera där man vill, sen kolla genom sin mobil. Vad fan ska jag med en sån till? Fattar inte vart den kommer ifrån eller varför jag ska ha en sån. Weird... Ska ringa företaget soms tod på paket och fråga what the hell is going on? :P Ska dom ha betalt får dom kyssa mig i stjärten. Så det så...
Nu är det min födelsedag. Det ska jag fira med att gå och lägga mig..
Pussen <3
Grillkväll...
En riktigt mysig kväll var det igår. ja den började ju bra iaf.. =P
Vi sågs alla vid grillplatsen utanför mig. grillade, drack lite, lyssnade på musik och snackade skit. =) Skitkul. Det vill jag göra om.
Sen blev det lit ekyligt så vi gick upp till mig och fortsatte. Fram emot 23 tiden började folk droppa av, sen var det bara jag, Nettan, Danne och Robban kvar. Vi bestämde oss för att dra vidare så vi ringde Dennis. Först var planen Bill och Bob. Men den planen sprack, så jag, Robban och Danne drog hem till Robban istället. Nettis skulle träffa några andra på Harrys. Satt på köksgolvet och drog i oss några tequilla rose och nått mer. =P D fick tydligen i sig ett par droppar för mkt, och däckade på golvet..=/ Vi fick ingen kontakt med hnm så vi ringde ambulansen, sen blev det att sitta på akuten med en tokfull Daniel och vara en bra vän till kl 5 på morgonen.. Jippie.. =P
Somliga ska inte dricka starksprit..;)
Allt gick bra ändå. Och vi lever och är glada. Trött som en gnu är jag dock ändå..
Var i stallet på kvällen, red ut i skogen. Såååp härligt! Solen sken och allt som hördes var fågelkvitter och vinden, nån enstaka bil, men fy sjuuutton vad härligt det är med hästar. =D
Travade mest, Mozaique gick jätte avspänt och fint. Sen helt plötsligt från ingenstanns blev hon tokrädd och bestämde sig för att kasta sig åt sidan. Då kan jag säga att det vara nära att jag åkte i backen. =P
Men jag satt kvar. Har väl min tunga bakdel att tacka för det. Haha! hade man varit lättviktare så hade man väl åkt i backen bra många ggr vid det här laget..
sen blev det galopp över ängarna.. UNDERBART! Jag vill bo på hästryggen. <3
Nu sitter jag här och är trött som ett as, men så jävla uttråkad och frustrerad för det är lördag och jag vill inte sova än. Men det finns inte så mkt mer än det att hitta på. Så det blir nog söngen snart. Inte direkt många inne på MSN heller så det finns ingen att snacka skit med. Alla andra är väl ute och har roligt.. Skithuven är dom. ;P
Puss
Vi sågs alla vid grillplatsen utanför mig. grillade, drack lite, lyssnade på musik och snackade skit. =) Skitkul. Det vill jag göra om.
Sen blev det lit ekyligt så vi gick upp till mig och fortsatte. Fram emot 23 tiden började folk droppa av, sen var det bara jag, Nettan, Danne och Robban kvar. Vi bestämde oss för att dra vidare så vi ringde Dennis. Först var planen Bill och Bob. Men den planen sprack, så jag, Robban och Danne drog hem till Robban istället. Nettis skulle träffa några andra på Harrys. Satt på köksgolvet och drog i oss några tequilla rose och nått mer. =P D fick tydligen i sig ett par droppar för mkt, och däckade på golvet..=/ Vi fick ingen kontakt med hnm så vi ringde ambulansen, sen blev det att sitta på akuten med en tokfull Daniel och vara en bra vän till kl 5 på morgonen.. Jippie.. =P
Somliga ska inte dricka starksprit..;)
Allt gick bra ändå. Och vi lever och är glada. Trött som en gnu är jag dock ändå..
Var i stallet på kvällen, red ut i skogen. Såååp härligt! Solen sken och allt som hördes var fågelkvitter och vinden, nån enstaka bil, men fy sjuuutton vad härligt det är med hästar. =D
Travade mest, Mozaique gick jätte avspänt och fint. Sen helt plötsligt från ingenstanns blev hon tokrädd och bestämde sig för att kasta sig åt sidan. Då kan jag säga att det vara nära att jag åkte i backen. =P
Men jag satt kvar. Har väl min tunga bakdel att tacka för det. Haha! hade man varit lättviktare så hade man väl åkt i backen bra många ggr vid det här laget..
sen blev det galopp över ängarna.. UNDERBART! Jag vill bo på hästryggen. <3
Nu sitter jag här och är trött som ett as, men så jävla uttråkad och frustrerad för det är lördag och jag vill inte sova än. Men det finns inte så mkt mer än det att hitta på. Så det blir nog söngen snart. Inte direkt många inne på MSN heller så det finns ingen att snacka skit med. Alla andra är väl ute och har roligt.. Skithuven är dom. ;P
Puss
...
Jag vet inte vart jag ska börja. Än mindre hur det här kommer att sluta.
Jag är inte arg på dig.
Hur skulle jag kunna vara det?
Så mkt sagt, men ännu så många saker osagda...
Du tog mig när jag som minst behövde dig.. Ingen av oss ville det här från början, men vi fångade varandra.. Som motspolerna på en magnet kunde vi inte hålla armarna, händerna, läpparna eller tankarna borta.
Du berövade mig på min stolthet. Du tog min frihet ifrån mig. Men jag bad ju dig.. Mitt hjärta skrek efter dig. Jag ville inte lyssna...
Jag kan fortfarande känna hettan. Som två ökenvindar i en vild lek. Vi kunde inte, hur mycket vi än ville.. Det fanns inget stopp.. Vi brann!
Stormen la sig aldrig, den ändrade enbart form och färg.. Den heta ökenbrisen smög sig närmare norr... Vi blundade och kröp ihop under våra filtar.. Våra varma filtar för att slippa känna kylan.. Vände ryggen mot fönstret för att slippa se snöflingorna som sakta seglade ner mot marken.. Graderna sjönk... Och vi gömde oss djupare in under våra täcken..
Orden blev hårdare medans graderna sjönk. Våra heta läppar lämnade spår av is i sin anderdräkt..
orden blev sagda så många gånger.. Men ingen av oss ville höra..
Vindarna som skulle bära oss framåt tillsammans slet oss i sär. Våra styrkor har blivit våra svagheter..
Eller var det min kyla som släckte våran eld?
We twist and turn where angels burn. Like fallen soldiers we will learn, that once forgotten, twice removed.. Love will be the death...
The death of you....
Jag är inte arg på dig.
Hur skulle jag kunna vara det?
Så mkt sagt, men ännu så många saker osagda...
Du tog mig när jag som minst behövde dig.. Ingen av oss ville det här från början, men vi fångade varandra.. Som motspolerna på en magnet kunde vi inte hålla armarna, händerna, läpparna eller tankarna borta.
Du berövade mig på min stolthet. Du tog min frihet ifrån mig. Men jag bad ju dig.. Mitt hjärta skrek efter dig. Jag ville inte lyssna...
Jag kan fortfarande känna hettan. Som två ökenvindar i en vild lek. Vi kunde inte, hur mycket vi än ville.. Det fanns inget stopp.. Vi brann!
Stormen la sig aldrig, den ändrade enbart form och färg.. Den heta ökenbrisen smög sig närmare norr... Vi blundade och kröp ihop under våra filtar.. Våra varma filtar för att slippa känna kylan.. Vände ryggen mot fönstret för att slippa se snöflingorna som sakta seglade ner mot marken.. Graderna sjönk... Och vi gömde oss djupare in under våra täcken..
Orden blev hårdare medans graderna sjönk. Våra heta läppar lämnade spår av is i sin anderdräkt..
orden blev sagda så många gånger.. Men ingen av oss ville höra..
Vindarna som skulle bära oss framåt tillsammans slet oss i sär. Våra styrkor har blivit våra svagheter..
Eller var det min kyla som släckte våran eld?
We twist and turn where angels burn. Like fallen soldiers we will learn, that once forgotten, twice removed.. Love will be the death...
The death of you....
lite..
Ja, jag vet. Jag är värdelös på att uppdatera mig här..
Men ska jag vara ärlig undrar jag om det är någon som ens läser. Jo, jo, jag har ju sett att det finns några besökare ibland. Men sällan ngn som lämnar avtryck. Skulle vara intressant att veta vilka som läser och vad dom tycker om det dom läser också.. Hur som..
Har väl inte hänt direkt mycket här. Har som sagt börjat ta hand om en till häst, Mosaique, vackra dam. :)
Rider ut i ur och skur, mockar skit som aldrig förr. upp till 4boxar om dagen nu. Sååå skönt!
Mosaique är lite 'nervigare' än Chinara. Men det är väl dom flesta hästarna. Inte många som är som hon. Hehe. Hoppas på att få ha henne hela sommaren. Bara hon och jag och Skerikes åkrar och skogar. Jag längtar så!
Har velat ha henne i 3år nu. Men hon har alltid lyckats bli halt lagom till sommarbetet.. Det suger ju... Hoppas hon håller sig frisk och hel nu. Och att mina slantar räcker.
Har haft lite otur med slantarna på senaste tiden. Fick försäkringen på bilen den här månaden. Plus att dom ringde från Toyota Center här om veckan och sa att det är dax för service.. REDAN? sa jag, den har ju bara gått 1000. Ja men tydligen har det ju gått över ett år sen sist. Tänkte väl inte jag på, jag har ju bara haft bilen i lite mer ön 6mån.. Ossis försäkring kom också till nästa månad. Kul jul... =(
Nudlar och vatten i en månad då? *suck*
Idag var det 'earth hour'! Hoppas ni släckte ljusen? Här var ingenting igång. kolsvart. =)
Jobbade till 20:45 så det var lugnt. Ska jobba imorrn också. Börjar 6:30, och eftersom det ska bli sommartid inatt så blir ju det 5:30.. lyckos mig.. Jag får sova ännu mindre. Ja, jag ska ju bara jobba 14 timmar utan rast. Någon hatar mig.. =(
klockan är 23:21. jag borde verkligen försöka sova.. Wish me luck! Är inte alls trött än.. Men gissa om jag kommer vara det imorrn..=(
glömde säga! ossi fyllde 3år i torsdags!! underbara hund
Men ska jag vara ärlig undrar jag om det är någon som ens läser. Jo, jo, jag har ju sett att det finns några besökare ibland. Men sällan ngn som lämnar avtryck. Skulle vara intressant att veta vilka som läser och vad dom tycker om det dom läser också.. Hur som..
Har väl inte hänt direkt mycket här. Har som sagt börjat ta hand om en till häst, Mosaique, vackra dam. :)
Rider ut i ur och skur, mockar skit som aldrig förr. upp till 4boxar om dagen nu. Sååå skönt!
Mosaique är lite 'nervigare' än Chinara. Men det är väl dom flesta hästarna. Inte många som är som hon. Hehe. Hoppas på att få ha henne hela sommaren. Bara hon och jag och Skerikes åkrar och skogar. Jag längtar så!
Har velat ha henne i 3år nu. Men hon har alltid lyckats bli halt lagom till sommarbetet.. Det suger ju... Hoppas hon håller sig frisk och hel nu. Och att mina slantar räcker.
Har haft lite otur med slantarna på senaste tiden. Fick försäkringen på bilen den här månaden. Plus att dom ringde från Toyota Center här om veckan och sa att det är dax för service.. REDAN? sa jag, den har ju bara gått 1000. Ja men tydligen har det ju gått över ett år sen sist. Tänkte väl inte jag på, jag har ju bara haft bilen i lite mer ön 6mån.. Ossis försäkring kom också till nästa månad. Kul jul... =(
Nudlar och vatten i en månad då? *suck*
Idag var det 'earth hour'! Hoppas ni släckte ljusen? Här var ingenting igång. kolsvart. =)
Jobbade till 20:45 så det var lugnt. Ska jobba imorrn också. Börjar 6:30, och eftersom det ska bli sommartid inatt så blir ju det 5:30.. lyckos mig.. Jag får sova ännu mindre. Ja, jag ska ju bara jobba 14 timmar utan rast. Någon hatar mig.. =(
klockan är 23:21. jag borde verkligen försöka sova.. Wish me luck! Är inte alls trött än.. Men gissa om jag kommer vara det imorrn..=(
glömde säga! ossi fyllde 3år i torsdags!! underbara hund
ponnisar =D
Hej hopp!
Jag är gladast! Jag har ridit 2 dagar i rad. UTE! Spelar ingen roll att det regnade småspik och att det blåste istappar i Söndags. Jag var gladast ändå! Igår var vädret mkt bättre.
Ni förstår inte hur underbart det är att skritta runt i skogen. =)
Så här är det. Jag hittade en annons på blocket, en tjej som ville ha hjälp med sin häst ett par dagar i veckan. Självklart svarade jag. Så det är underbart!
Ska självklart fortsätta med Chinara prinsessan. Hon är mitt hjärta, min bästa, finaste, underbaraste.
Fast nu har jag två sessor att pyssla med. =D gladast är vad jag är ^^
Ska skriva mer sen, men nu måste jag göra mig klar för jobbet!
hej
Jag är gladast! Jag har ridit 2 dagar i rad. UTE! Spelar ingen roll att det regnade småspik och att det blåste istappar i Söndags. Jag var gladast ändå! Igår var vädret mkt bättre.
Ni förstår inte hur underbart det är att skritta runt i skogen. =)
Så här är det. Jag hittade en annons på blocket, en tjej som ville ha hjälp med sin häst ett par dagar i veckan. Självklart svarade jag. Så det är underbart!
Ska självklart fortsätta med Chinara prinsessan. Hon är mitt hjärta, min bästa, finaste, underbaraste.
Fast nu har jag två sessor att pyssla med. =D gladast är vad jag är ^^
Ska skriva mer sen, men nu måste jag göra mig klar för jobbet!
hej
Älgfärs och Wii..
Idag har det verkligen varit full rulle hela dan.
Åkte till jobbet till halv 7 och kom hem vid midnatt. ujuj. Klockan är snart 2 och då är det bara 3.5timmar kvar sen har jag varit vaken i ett dygn. Känner mig inte särskillt trött dock. Har varit trött hela dagen men det gick som vanligt över efter kl 19.
Är man nattmänniska så är man..?
Åkte ut till 'kastrulltuna'(Skultuna) efter jobbet. Städa ur bilen. Bara det värsta dock. Känns onödigt att vara för duktigt, den blir skitig snart igen. Utsidan är också i stort behov av en tvätt. Men det är ju så slaskigt. Inte så kul då. =(
Mamma och Pelle har köpt sig en ny bil, finally. Blev en ny Volvo(vad annars?:P) Den var så fin så, men jag tycker ju fortfarande att dom skulle ta Toyotan jag föreslog. Avensis tror jag det var. =)
Jag ska Toyotafrälsa världen nu. My Toyota is fantastic. Så äre bara!
Hur som.. Efter städninge kom Johanna(en annan, jag är inte schitzo;)) också över till mor min, vi fikade lite och snackade skit. Eller ja, jag pratade tills min mams sa 'Guuud vad du pratar Johanna' haha.. Kan inte jag rå för, mundiarrén brular jag ösa ut över Kotten vanligtvis, men nu går det inte, för han ör ju inte här. =P Men jag är rätt duktig på att hålla låda, det vet jag.
Prata, prata, prata...
Senare drog vi til ICA och handlade, sen hem till 'Jompa' och laga TACOOOOS! Såg till min stora förtvivland att hon tänkte tvinga i m ig älgfärs! Läskigt. Jag vill egentligen inte äta älg, av två anledningar. Den första är att jag ogillar viltsmaken, och den andra är att älgar ser ut som stora konstiga hästar. Jag äter ABSOLUT INTE häst.. Så det känns lite konstigt tycker jag, smakade inte nått speciellt konstigt som tur var, men själva tanken på att det var älg störde lite. Larvigt kanske, vad vet jag?
Sen blev det Nintendo Wii för hela slanten. Så jävla kul, men fan vad vi är sämst på det där hahaha. Vi kan inte fatta att det är ett barnspel. Vi börjar väl bli för gamla kanske..? =P
Vid 23tiden började jag och Ossi röra oss hemåt. Blev en lite obehaglig bilfärd hem, med dimma, regn och snöblask. Körde nästan på en kissemiss i Skultuna. Fy vad jag hade blivit förstörd om jag gjort det. Det är en av mina 'mardrömmar', att köra på ngns katt eller hund eller så. Fy.. =( Som tur var hann misses ta sig urvägen. Annars hade jag inte sett hnm, svart katt i regn och dimmväder. Svårt att se..
Men jag överlevde som tur är, fick till och med tid att prata med Kotten både på MSN och i tele. Har ringt upp alla hans pengar jag satte in på hans kort nu. Vad dukitig jag är. =)
Nu är det officiellt Torsdag morgon. Så imorrn kväll kommer han hem.
Då blire pusskalas. Ni är INTE bjudna. ;P
Åkte till jobbet till halv 7 och kom hem vid midnatt. ujuj. Klockan är snart 2 och då är det bara 3.5timmar kvar sen har jag varit vaken i ett dygn. Känner mig inte särskillt trött dock. Har varit trött hela dagen men det gick som vanligt över efter kl 19.
Är man nattmänniska så är man..?
Åkte ut till 'kastrulltuna'(Skultuna) efter jobbet. Städa ur bilen. Bara det värsta dock. Känns onödigt att vara för duktigt, den blir skitig snart igen. Utsidan är också i stort behov av en tvätt. Men det är ju så slaskigt. Inte så kul då. =(
Mamma och Pelle har köpt sig en ny bil, finally. Blev en ny Volvo(vad annars?:P) Den var så fin så, men jag tycker ju fortfarande att dom skulle ta Toyotan jag föreslog. Avensis tror jag det var. =)
Jag ska Toyotafrälsa världen nu. My Toyota is fantastic. Så äre bara!
Hur som.. Efter städninge kom Johanna(en annan, jag är inte schitzo;)) också över till mor min, vi fikade lite och snackade skit. Eller ja, jag pratade tills min mams sa 'Guuud vad du pratar Johanna' haha.. Kan inte jag rå för, mundiarrén brular jag ösa ut över Kotten vanligtvis, men nu går det inte, för han ör ju inte här. =P Men jag är rätt duktig på att hålla låda, det vet jag.
Prata, prata, prata...
Senare drog vi til ICA och handlade, sen hem till 'Jompa' och laga TACOOOOS! Såg till min stora förtvivland att hon tänkte tvinga i m ig älgfärs! Läskigt. Jag vill egentligen inte äta älg, av två anledningar. Den första är att jag ogillar viltsmaken, och den andra är att älgar ser ut som stora konstiga hästar. Jag äter ABSOLUT INTE häst.. Så det känns lite konstigt tycker jag, smakade inte nått speciellt konstigt som tur var, men själva tanken på att det var älg störde lite. Larvigt kanske, vad vet jag?
Sen blev det Nintendo Wii för hela slanten. Så jävla kul, men fan vad vi är sämst på det där hahaha. Vi kan inte fatta att det är ett barnspel. Vi börjar väl bli för gamla kanske..? =P
Vid 23tiden började jag och Ossi röra oss hemåt. Blev en lite obehaglig bilfärd hem, med dimma, regn och snöblask. Körde nästan på en kissemiss i Skultuna. Fy vad jag hade blivit förstörd om jag gjort det. Det är en av mina 'mardrömmar', att köra på ngns katt eller hund eller så. Fy.. =( Som tur var hann misses ta sig urvägen. Annars hade jag inte sett hnm, svart katt i regn och dimmväder. Svårt att se..
Men jag överlevde som tur är, fick till och med tid att prata med Kotten både på MSN och i tele. Har ringt upp alla hans pengar jag satte in på hans kort nu. Vad dukitig jag är. =)
Nu är det officiellt Torsdag morgon. Så imorrn kväll kommer han hem.
Då blire pusskalas. Ni är INTE bjudna. ;P
