blind
JAG SER INGET!!!!!!!
haha provar ut nya linser, dom funkar illa.. blindstyreeee
haha provar ut nya linser, dom funkar illa.. blindstyreeee
dan före dan, före dan, före dan före dopparedan?
Hoppas jag fick till rubriken rätt nu...
Det är iaf 4 dagar kvar till julafton. 4 DAGAR!!!!!!!! HJÄLP!
Jag är långt ifrån klar med alla julklappar. Har egentligen massor med saker jag borde göra. Men jag hinner inte!
Ska jobba imorgon, 14 timmar, gissa hur många timmar det lämnar till att komma 'ifatt'? Just det.
Har fullt upp på mån, ska städa, tvätta, följa med Nettan på stan, försöka skaffa resten av alla klappar(trotts att plånboken gapar tomt), träffa tjejorna på kvällen och så måste jag hinna till stallet.
Tis: Upp! Lönen kommer, måste handla allt det jag inte hade råd med i måndags, systemet!(hoppas det är öppet), Börja tidigare å jobbet, jobba till 20:45, sen till stallet, ons:JULAFTON! FUCK! börjar jobba 6:30, slutar 13:45, hem, fixa allt som bör fixas, hämta Kotten på jobbet, sen hem till mor.
FY FAN säger jag om den här 'högtiden'.. Så jävla stressigt. Man ska väl för i helvete ha tid för sig själv också? Eller?
Jag har haft så mkt att göra att jag nu måste använda mina ridstrumpor, för att alla 'vanliga' strumpor behövs tvättas. kläder har jag som tur är, det tvättar jag ju i lägenheten, men bläää för lakan, underkläder och handdukar, krävs ju torkskåp/torktumlare för det...
Det slutar inte på julen, efter vi 'firat' hos mamma på dopparedan, måste jag hem, sova, och göra mig beredd för ännu en heldags jobb.. 6:30-20:45. På juldagen. Annandagen är jag 'ledig' men då måste jag försöka hinna med att fira mini jul med farmor(dessutom komma på vad jag ska ge henne..=S) , hem, fixa och dona, sen träffa kotten, Carro och daniel för bio. HOPPAS att Ossis husse kan vara lite mindre ego och faktiskt unna mig en hundfri kväll. Men han har väl sina egna planer.. som vanligt..
Som ni kanske har märkt är jag inte storm förtjust i julen och alla dess 'måsten' och andra 'stressmoment'..
Allt är överskattat och alla måsten har tagit över det som skulle varit mysigt och förvandlat det till någon sorts 'högtid för, städ, mat, shopping, stress, godis bakande, presentinslagande och julkortsskrivande.. JAG SPYR!!
Det är iaf 4 dagar kvar till julafton. 4 DAGAR!!!!!!!! HJÄLP!
Jag är långt ifrån klar med alla julklappar. Har egentligen massor med saker jag borde göra. Men jag hinner inte!
Ska jobba imorgon, 14 timmar, gissa hur många timmar det lämnar till att komma 'ifatt'? Just det.
Har fullt upp på mån, ska städa, tvätta, följa med Nettan på stan, försöka skaffa resten av alla klappar(trotts att plånboken gapar tomt), träffa tjejorna på kvällen och så måste jag hinna till stallet.
Tis: Upp! Lönen kommer, måste handla allt det jag inte hade råd med i måndags, systemet!(hoppas det är öppet), Börja tidigare å jobbet, jobba till 20:45, sen till stallet, ons:JULAFTON! FUCK! börjar jobba 6:30, slutar 13:45, hem, fixa allt som bör fixas, hämta Kotten på jobbet, sen hem till mor.
FY FAN säger jag om den här 'högtiden'.. Så jävla stressigt. Man ska väl för i helvete ha tid för sig själv också? Eller?
Jag har haft så mkt att göra att jag nu måste använda mina ridstrumpor, för att alla 'vanliga' strumpor behövs tvättas. kläder har jag som tur är, det tvättar jag ju i lägenheten, men bläää för lakan, underkläder och handdukar, krävs ju torkskåp/torktumlare för det...
Det slutar inte på julen, efter vi 'firat' hos mamma på dopparedan, måste jag hem, sova, och göra mig beredd för ännu en heldags jobb.. 6:30-20:45. På juldagen. Annandagen är jag 'ledig' men då måste jag försöka hinna med att fira mini jul med farmor(dessutom komma på vad jag ska ge henne..=S) , hem, fixa och dona, sen träffa kotten, Carro och daniel för bio. HOPPAS att Ossis husse kan vara lite mindre ego och faktiskt unna mig en hundfri kväll. Men han har väl sina egna planer.. som vanligt..
Som ni kanske har märkt är jag inte storm förtjust i julen och alla dess 'måsten' och andra 'stressmoment'..
Allt är överskattat och alla måsten har tagit över det som skulle varit mysigt och förvandlat det till någon sorts 'högtid för, städ, mat, shopping, stress, godis bakande, presentinslagande och julkortsskrivande.. JAG SPYR!!
Jag tänker, alltså finns jag?
När man är själv så har tankarna en tendens att vandra iväg lite extra. Så är iaf fallet för mig.
Har haft en del att fundera på den senaste tiden, har blivit så. Det händer saker och som vanlig analyserar Johanna och vrider och vänder på det, oftast blir allt ur en negativ synvinkel.. Jag antar att det är så jag fungerar. Somliga säger pessimist andra realist. Jag antar att jag är en släng av båda. När jag försöker vända det till det possitiva blir det bara fånigt.
Kan ju ta upp några saker som snurrat i huvet, bara idag..
Har funderat över vad som gör en människa falsk och vad som bara gör den kapabel till att 'se förbi' saker och ting.
Vissa människor resonerar tydligen så här 'Hon är så jäkla elak, jag försöker iaf låtsas som att jag gillar henne när vi ses'
andra säger 'Jo, jag vet att hon är nedvärderande och har en tendens att se sig själv som något bättre än alla andra , men hon är ju snäll iaf...'
Om man nu tycker illa om en annan människa, vad tjänar man på att låtsas att man tycker om den?
Och om en person dumförklara dig gång på gång, varför vill man då umgås med denne?
Vem är den 'vidirgaste' den som säger rätt ut 'du är korkad' eller den som tar emot det, går till nästa beklagar sig och sedan går tillbaka och agerar som att ingenting har hänt?
En annan sak jag funderat över är 'kärlek'.
Folk har börjat flytta ihop, skaffa barn, förlova sig och gifta sig till höger och vänster.
Några efter dom i princip nyss hälsat på varandra.
Sen tycka dom flesta ha ett stort behov av att visa det för alla andra också. Man ändrar namn på MSN, skriver små söta meddelanden där, lägger upp bilder och dyl på sin blogg av små nallar, rosor och hjärtan med någon sockersöt kärleksförklaring under. Man förväntar sig att man ska sitta ihop 24/7 och gör man inte det så är något verkligen galet. Man ska höras av minst 5 ggr om dagen när man inte kan ses, när man är ledig ska man alltid vara ihop och saknar man varandra så måste hela ens MSNlista få veta det.
Varför är det så?
Är det bara jag som inte fungerar på det här sättet? :P
Sen är det det här med föräldrar..
Somliga är utrustade med fina föräldrar som lever ett 'ideal liv' dom bor ihop och älskar varandra och sina barn högt.. Sen finns det vi andra små satar.
Jag har dock turen att ha en helt underbar och fantastisk mor. Visst vi har haft våre dispyter, men vilken mor och dotter har inte haft det? Men hon har alltid funnits där och fått mig att känna mig viktig. Ibland kan hon absolut uttrycka sig lite klantigt så det sårar, men hon vill alltid väl och skiter det sig, så hjälper hon. Hon önskar mig allt och vill så gärna ge mig det.
Sen har vi den andra inte allt för lyckade hälften, jag har full förståelse för att min mor valde att lämna denna misslyckade ursäkt till man. Jag orkar inte gå in på vad fanskapet har hittat på under hela min livstid (och även innan det), men jag börjar undra om inte mor min hade ihop det med brevbäraren. Jag kan ju iaf säga att jag hoppas..
Sen att min mamma har stått ut med att vistas i hans närhet under många tillfällen är en gåta, hon måste älska mig djupt.
Hon sa till mig en kväll när vi var ute och gick. 'Vad vore han, om han inte var din pappa?'
påtal om taggtråd...
Fetma, what up with that? Fan folk och medier pratar om alkohol och andra drogberoenden, men hur är det med 'mat'missbruk?
Varför är det så svårt att sluta stoppa i sig onyttigheter när man vet att det bara gör det värre? Är man så jävla dum i huvet och självdestruktiv att man inte bara kan ta sig i kragen och sluta?
FÖR I HELVETE KVINNA! Ta ur handen ur chipspåsen och skala en morot!! Du tycker ju om det också? Om man vet vad som krävs för att man ska må bra, varför gör man det inte bara?
Jag har dock ett litet problem, jag har ont i mina hälar, det hindrar mig från den här 'gratis' träningen som många andra har lyxen att kunna använda sig av. Jag är även för fattig för att kunna träna med det jag brinner för, nämligen rida. Jag skulle så gärna vilja gymma, men för det första kostar det skjortan, när ska man hinna? och jag vill inte gå själv..
Funderar på om man ska köpa sig en boxningssäck och ett par handskar och några pilates videos..
Eller kanske en fettsugning...?
har även en liten fråga.
Varför verkar alla andra ha så jävla roligt för?
Sen har jag ytterligare ett oros moln över mitt huvud, men förhoppningsvis tar jag itu med det imorgon..
bara jag lyckas komma upp ur sängen..
Har haft en del att fundera på den senaste tiden, har blivit så. Det händer saker och som vanlig analyserar Johanna och vrider och vänder på det, oftast blir allt ur en negativ synvinkel.. Jag antar att det är så jag fungerar. Somliga säger pessimist andra realist. Jag antar att jag är en släng av båda. När jag försöker vända det till det possitiva blir det bara fånigt.
Kan ju ta upp några saker som snurrat i huvet, bara idag..
Har funderat över vad som gör en människa falsk och vad som bara gör den kapabel till att 'se förbi' saker och ting.
Vissa människor resonerar tydligen så här 'Hon är så jäkla elak, jag försöker iaf låtsas som att jag gillar henne när vi ses'
andra säger 'Jo, jag vet att hon är nedvärderande och har en tendens att se sig själv som något bättre än alla andra , men hon är ju snäll iaf...'
Om man nu tycker illa om en annan människa, vad tjänar man på att låtsas att man tycker om den?
Och om en person dumförklara dig gång på gång, varför vill man då umgås med denne?
Vem är den 'vidirgaste' den som säger rätt ut 'du är korkad' eller den som tar emot det, går till nästa beklagar sig och sedan går tillbaka och agerar som att ingenting har hänt?
En annan sak jag funderat över är 'kärlek'.
Folk har börjat flytta ihop, skaffa barn, förlova sig och gifta sig till höger och vänster.
Några efter dom i princip nyss hälsat på varandra.
Sen tycka dom flesta ha ett stort behov av att visa det för alla andra också. Man ändrar namn på MSN, skriver små söta meddelanden där, lägger upp bilder och dyl på sin blogg av små nallar, rosor och hjärtan med någon sockersöt kärleksförklaring under. Man förväntar sig att man ska sitta ihop 24/7 och gör man inte det så är något verkligen galet. Man ska höras av minst 5 ggr om dagen när man inte kan ses, när man är ledig ska man alltid vara ihop och saknar man varandra så måste hela ens MSNlista få veta det.
Varför är det så?
Är det bara jag som inte fungerar på det här sättet? :P
Sen är det det här med föräldrar..
Somliga är utrustade med fina föräldrar som lever ett 'ideal liv' dom bor ihop och älskar varandra och sina barn högt.. Sen finns det vi andra små satar.
Jag har dock turen att ha en helt underbar och fantastisk mor. Visst vi har haft våre dispyter, men vilken mor och dotter har inte haft det? Men hon har alltid funnits där och fått mig att känna mig viktig. Ibland kan hon absolut uttrycka sig lite klantigt så det sårar, men hon vill alltid väl och skiter det sig, så hjälper hon. Hon önskar mig allt och vill så gärna ge mig det.
Sen har vi den andra inte allt för lyckade hälften, jag har full förståelse för att min mor valde att lämna denna misslyckade ursäkt till man. Jag orkar inte gå in på vad fanskapet har hittat på under hela min livstid (och även innan det), men jag börjar undra om inte mor min hade ihop det med brevbäraren. Jag kan ju iaf säga att jag hoppas..
Sen att min mamma har stått ut med att vistas i hans närhet under många tillfällen är en gåta, hon måste älska mig djupt.
Hon sa till mig en kväll när vi var ute och gick. 'Vad vore han, om han inte var din pappa?'
påtal om taggtråd...
Fetma, what up with that? Fan folk och medier pratar om alkohol och andra drogberoenden, men hur är det med 'mat'missbruk?
Varför är det så svårt att sluta stoppa i sig onyttigheter när man vet att det bara gör det värre? Är man så jävla dum i huvet och självdestruktiv att man inte bara kan ta sig i kragen och sluta?
FÖR I HELVETE KVINNA! Ta ur handen ur chipspåsen och skala en morot!! Du tycker ju om det också? Om man vet vad som krävs för att man ska må bra, varför gör man det inte bara?
Jag har dock ett litet problem, jag har ont i mina hälar, det hindrar mig från den här 'gratis' träningen som många andra har lyxen att kunna använda sig av. Jag är även för fattig för att kunna träna med det jag brinner för, nämligen rida. Jag skulle så gärna vilja gymma, men för det första kostar det skjortan, när ska man hinna? och jag vill inte gå själv..
Funderar på om man ska köpa sig en boxningssäck och ett par handskar och några pilates videos..
Eller kanske en fettsugning...?
har även en liten fråga.
Varför verkar alla andra ha så jävla roligt för?
Sen har jag ytterligare ett oros moln över mitt huvud, men förhoppningsvis tar jag itu med det imorgon..
bara jag lyckas komma upp ur sängen..
