...
Jag vet inte vart jag ska börja. Än mindre hur det här kommer att sluta.
Jag är inte arg på dig.
Hur skulle jag kunna vara det?
Så mkt sagt, men ännu så många saker osagda...
Du tog mig när jag som minst behövde dig.. Ingen av oss ville det här från början, men vi fångade varandra.. Som motspolerna på en magnet kunde vi inte hålla armarna, händerna, läpparna eller tankarna borta.
Du berövade mig på min stolthet. Du tog min frihet ifrån mig. Men jag bad ju dig.. Mitt hjärta skrek efter dig. Jag ville inte lyssna...
Jag kan fortfarande känna hettan. Som två ökenvindar i en vild lek. Vi kunde inte, hur mycket vi än ville.. Det fanns inget stopp.. Vi brann!
Stormen la sig aldrig, den ändrade enbart form och färg.. Den heta ökenbrisen smög sig närmare norr... Vi blundade och kröp ihop under våra filtar.. Våra varma filtar för att slippa känna kylan.. Vände ryggen mot fönstret för att slippa se snöflingorna som sakta seglade ner mot marken.. Graderna sjönk... Och vi gömde oss djupare in under våra täcken..
Orden blev hårdare medans graderna sjönk. Våra heta läppar lämnade spår av is i sin anderdräkt..
orden blev sagda så många gånger.. Men ingen av oss ville höra..
Vindarna som skulle bära oss framåt tillsammans slet oss i sär. Våra styrkor har blivit våra svagheter..
Eller var det min kyla som släckte våran eld?
We twist and turn where angels burn. Like fallen soldiers we will learn, that once forgotten, twice removed.. Love will be the death...
The death of you....
Jag är inte arg på dig.
Hur skulle jag kunna vara det?
Så mkt sagt, men ännu så många saker osagda...
Du tog mig när jag som minst behövde dig.. Ingen av oss ville det här från början, men vi fångade varandra.. Som motspolerna på en magnet kunde vi inte hålla armarna, händerna, läpparna eller tankarna borta.
Du berövade mig på min stolthet. Du tog min frihet ifrån mig. Men jag bad ju dig.. Mitt hjärta skrek efter dig. Jag ville inte lyssna...
Jag kan fortfarande känna hettan. Som två ökenvindar i en vild lek. Vi kunde inte, hur mycket vi än ville.. Det fanns inget stopp.. Vi brann!
Stormen la sig aldrig, den ändrade enbart form och färg.. Den heta ökenbrisen smög sig närmare norr... Vi blundade och kröp ihop under våra filtar.. Våra varma filtar för att slippa känna kylan.. Vände ryggen mot fönstret för att slippa se snöflingorna som sakta seglade ner mot marken.. Graderna sjönk... Och vi gömde oss djupare in under våra täcken..
Orden blev hårdare medans graderna sjönk. Våra heta läppar lämnade spår av is i sin anderdräkt..
orden blev sagda så många gånger.. Men ingen av oss ville höra..
Vindarna som skulle bära oss framåt tillsammans slet oss i sär. Våra styrkor har blivit våra svagheter..
Eller var det min kyla som släckte våran eld?
We twist and turn where angels burn. Like fallen soldiers we will learn, that once forgotten, twice removed.. Love will be the death...
The death of you....
