Mayflower85

I tear my heart open, I sew myself shut
and my weakness is that I care too much
My scars remind me that the past is real
I tear my heart open just to feel

Drunk and I'm feeling down
And I just want to be alone
I'm pissed 'cause you came around
why don't you just go home
'Cause you channel all your pain
And I can't help you fix yourself
You're making me insane
all I can say is

I tear my heart open,
I sew myself shut and my weakness is that I care too much
My scars remind me that the past is real
I tear my heart open just to feel

I tried to help you once
Against my own advice
I saw you going down
but you never realized
that you drowning in the water
so I offered you my hand
compassion is in my nature
tonight is our last stand

I tear my heart open,
I sew myself shut
and my weakness is that I care too much
My scars remind me that the past is real
I tear my heart open just to feel

I'm drunk and I'm feeling down
And I just wanna be alone
You shouldn't ever came around
Why don't you just go home?
'Cause you're drowning in the water
And I tried to grab your hand
I left my heart open
But you didn't understand
But you didn't understand
Go fix yourself

I can't help you fix yourself
But at least I could say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life
I can't help you fix yourself
But at least I could say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life

I tear my open,
I sew myself shut
And my weakness is that I care too much
And our scars remind us that the past is real
I tear my heart open just to feel

I tear my heart open,
sew myself shut
And my weakness is that I care too much
And our scars remind us that the past is real
I tear my heart open just to feel


Jag vet.. så löjligt att lägga upp en redan skriven text.. men den är för sann nu..

så jävla besviken..

Vissa kvällar, speciellt när jag är ensam, kommer tankarna igen.
Usch. Samma tankar åter igen. Varför kan dom inte bara ge fan i mig?
Jag vill så mycket mer, men det finns ingen vits med att grubbla. Vart hjälper det mig?
Jag hamnar ju för i helvete bara djupare ner i skiten. Varför kan jag inte bara inse att just nu får jag finna mig i att vara den här 'ingenting' jag har blivit..
Det roliga är att i princip alla man frågar ger samma svar. 'Vad är meningen? Är du nöjd med det här?'
'Neeej, klart man vill ha annat, det vill väl alla? Men så här ser det ut. Och det nöjer jag mig med.'

Varför kan inte jag nöja mig? Varför skriker mitt hjärta av smärta när jag tänker på hur allt ser ut? Vart kommer det här leda?

Min mardröm är att jag ska vakna upp en morgon och vara 70år och fundera, 'Vart fan tog livet vägen?'