Jisses...
Var för länge sen jag tog mig tid och skrev här..
Antar att 'bloggeriet' egentligen inte är riktigt min grej, men ibland kan det vara skönt att få 'skriva av sig'...
Har hänt en del sen sist, vindar har vänt, människor har visat sig vara mindre än vad dom utgett sig för att vara, pusselbitar har fallit på plats, gammal vänskap rostar sällan har det visat sig(även om vissa har dålig respekt för det vackraste som finns..), man kan tydligen 'ändra' även på en man och hösten lyser med starka färger...
Jag mår bra. Några krämpor här och där, men tyngden över bröstet börjar släppa.
Är så lycklig och tacksam för att slutet på det här året verkar sluta så mycket bättre än det förra..
Har fått heltidstjänst på ett ställe där jag faktiskt trivs och inte kö
önner för att 'råka' ramla ned för trapporna och bryta armen så jag slipper gå till jobbet.. känns riktigt skönt. Har köpt en ny biiel och sålt Volvon. Så nu slipper jag bo på bussen. Har börjat tränat lite försiktigt, med bla power box, body pump och tack vare underbara Sara så har jag kunnat rida igen. =)
Har äntligen skaffat mig en EGEN tvättmaskin. GUD vad SKÖNT!!! jag slipper springa med 100kg tvätt fram och tillbaka.. Så himla underbart att slippa den stressen.
Känns helt sjukt att det vänt. Man blir nästan lite misstänksam när allting bara klaffar, bam bam bam.. KLART!
Svårt att tro att det faktiskt är sant.
Vill tacka alla som funnits vid min sida det senaste året. Är oerhört tacksam att jag inte behövt gå igenom allt ensam. Jag älskar er!!
Mamma, tack för att du känner mig så bra att du vet när jag är nere.
Lillebror, tack för att du ställer upp och för att du är helt jävla störd. =)
Mina underbara vänner, tack för att ni sliter iväg mig och får mig att tänka på annat.
Konstantin, tack för att du hjälper mig, skrattar med mig och håller om mig när jag gråter, tack för att vårat förhållande aldrig blir tråkigt.
Vill bara att ni ska veta att ni betyder mest!
Och Hanna, är så glad att du är 'tillbaka i mitt liv'. Vart tog vi vägen egentligen? Ibland blir allt bara 'glömt', men nu håller jag hårt i dig.. Finns inte många som är som du!! Starka, vackra Hanna.. =)
Antar att 'bloggeriet' egentligen inte är riktigt min grej, men ibland kan det vara skönt att få 'skriva av sig'...
Har hänt en del sen sist, vindar har vänt, människor har visat sig vara mindre än vad dom utgett sig för att vara, pusselbitar har fallit på plats, gammal vänskap rostar sällan har det visat sig(även om vissa har dålig respekt för det vackraste som finns..), man kan tydligen 'ändra' även på en man och hösten lyser med starka färger...
Jag mår bra. Några krämpor här och där, men tyngden över bröstet börjar släppa.
Är så lycklig och tacksam för att slutet på det här året verkar sluta så mycket bättre än det förra..
Har fått heltidstjänst på ett ställe där jag faktiskt trivs och inte kö
önner för att 'råka' ramla ned för trapporna och bryta armen så jag slipper gå till jobbet.. känns riktigt skönt. Har köpt en ny biiel och sålt Volvon. Så nu slipper jag bo på bussen. Har börjat tränat lite försiktigt, med bla power box, body pump och tack vare underbara Sara så har jag kunnat rida igen. =)
Har äntligen skaffat mig en EGEN tvättmaskin. GUD vad SKÖNT!!! jag slipper springa med 100kg tvätt fram och tillbaka.. Så himla underbart att slippa den stressen.
Känns helt sjukt att det vänt. Man blir nästan lite misstänksam när allting bara klaffar, bam bam bam.. KLART!
Svårt att tro att det faktiskt är sant.
Vill tacka alla som funnits vid min sida det senaste året. Är oerhört tacksam att jag inte behövt gå igenom allt ensam. Jag älskar er!!
Mamma, tack för att du känner mig så bra att du vet när jag är nere.
Lillebror, tack för att du ställer upp och för att du är helt jävla störd. =)
Mina underbara vänner, tack för att ni sliter iväg mig och får mig att tänka på annat.
Konstantin, tack för att du hjälper mig, skrattar med mig och håller om mig när jag gråter, tack för att vårat förhållande aldrig blir tråkigt.
Vill bara att ni ska veta att ni betyder mest!
Och Hanna, är så glad att du är 'tillbaka i mitt liv'. Vart tog vi vägen egentligen? Ibland blir allt bara 'glömt', men nu håller jag hårt i dig.. Finns inte många som är som du!! Starka, vackra Hanna.. =)
Kommentarer
Postat av: Hanna
Nej nu börjar jag gråta :') Gumman va söt du är!
Trackback
